Associationer

Min mormor fnös alltid åt liljor. "Begravningsblomma!" röt hon ifrån närhelst hon ens hörde talas om blomman. Hennes associationer var så starka, hon såg liljor som ett varsel eller en illustration över döden. När vi talade om hennes egen begravning när den började närma sig då cancern tog hennes liv tydligt dag för dag, så var det första hon sa "INGA lijor!!". Det där har liksom fastnat hos mig, men jag associerar det med mormors dödssyn som var kantat av ålderdom med allt vad det innebär. 
 
Jag fick liljor nyligen, och tackade glatt för dem samtidigt som min hjärna gick på högvarv gällande mormor och hennes avsky. Nu har de dessutom slagit ut, men det första som slog mig var dess doft. Varför ha doftljus eller annat hemma när en kan ha liljor, de bokstavligt talat lyfter ju upp ens hem. Doftar det gott känns det genast lite piggare och lite fräschare hemma. 
 
Jag har helt enkelt valt att se på blommorna som en lite homage till mormor och livet. Att blomman var en gåva från en vän gör att det istället känns som en livskraftig växt. Sprunget ur vänskap kommer denna lilla vackra levande ting som jag har fått äran att rå om. Det behöver egentligen inte vara större eller mindre än så.
 

Bjudning och korta uppdateringar

De senaste dagarna har flygit iväg med att fixa, städa, baka och laga mat. Jag har haft de närmsta över för en stillsam söndagslunch. Jag fyllde år den femte och firade det lite smått.
 
Jag har ju viss ångestproblematik, och en sådan sak som att anordna en bjudning innebär en hel del stress. Jag älskar det, men slår samtidigt i ångesttaket. Nu när alla gäster gått, så har jag lagt mig i sängen och slappnat av. Ser det som terapi att göra sånt som tar emot, nu funderar jag på att ha en middagsbjudning per månad. Både för att avdramatisera och för att få träffa mina fantastiska vänner för att visa min uppskattning gällande vår vänskap. Bjuder på några bilder från de senaste dagarna!
 
 
Fick underbart födelsedagsfrukost hemma hos en vän 
 
Har ätit en himla massa melon den senaste tiden. Jag kunde bara inte hålla mig ifrån att pröva att odla melon hemma. Från att jag stoppa några kärnor i jorden tog det tre dagar och så dök det upp skott! Himla roligt! Nu har jag tre olika sorters meloner på gång i fönstret. Kanske lite för sent för säsongen, men det skadar ju inte att pröva.

Dagstur till Vaxholm

Igår kändes det som en sista sommardag. Inte som om vädret inte kommer vara fint något mer framöver, men vädret har skiftat. Det är lite kyligare på kvällen, och vännernas semestrar börjar ta slut, vilket markerar övergången till hösten. Nu älskar jag ju hösten, det är min favoritårstid, men gårdagens utflykt kommer jag leva länge på. God mat, skratt och fina vänner kommer värma den kallaste av decemberdagarna.