Smaskiga stunder från senast

 
Det känns som om en börjar att säga ett långsamt tack och hejdå till sommaren. Sitter ute med vännerna lite för länge, ignorerar att kylan börjar tränga sig på. Bara för att en vet att snart går det inte att vara ute utan jacka. Även fast jag älskar hösten kommer varje ny årstid med ett stråk av sentimentalitet. 

Detektiv

Som en fortsättning  på tidigare inlägg om några bortglömda tallrikar jag hittat hemma (se här) så har jag fått svar! Himla roligt att det kanske resulterar i lite detektivarbete, även om de skulle vara värdelösa, så är det lite kul att leta svar!
 
 

Associationer

Min mormor fnös alltid åt liljor. "Begravningsblomma!" röt hon ifrån närhelst hon ens hörde talas om blomman. Hennes associationer var så starka, hon såg liljor som ett varsel eller en illustration över döden. När vi talade om hennes egen begravning när den började närma sig då cancern tog hennes liv tydligt dag för dag, så var det första hon sa "INGA lijor!!". Det där har liksom fastnat hos mig, men jag associerar det med mormors dödssyn som var kantat av ålderdom med allt vad det innebär. 
 
Jag fick liljor nyligen, och tackade glatt för dem samtidigt som min hjärna gick på högvarv gällande mormor och hennes avsky. Nu har de dessutom slagit ut, men det första som slog mig var dess doft. Varför ha doftljus eller annat hemma när en kan ha liljor, de bokstavligt talat lyfter ju upp ens hem. Doftar det gott känns det genast lite piggare och lite fräschare hemma. 
 
Jag har helt enkelt valt att se på blommorna som en lite homage till mormor och livet. Att blomman var en gåva från en vän gör att det istället känns som en livskraftig växt. Sprunget ur vänskap kommer denna lilla vackra levande ting som jag har fått äran att rå om. Det behöver egentligen inte vara större eller mindre än så.